Kapitel 4: På flygplatsen

Emma sitter i bussen påväg till Stockholms flygplats som ska leda henne till hennes språkresa till... USA!!!!! Hon kommer ihåg sin pinsamma reaktion i klassrummet när mannen sa:

-Emma, packa dina väskor och var tillbaks på skolan prick klockan 12.00 så kommer det en buss som tar dig direkt till Stureplan, där tar du planet som går klockan 5.00 till USA, sedan väntar det en kvinna som kommer hålla upp en skylt där det står ditt namn på. Hon kommer att hjälpa dig till hotellet. GRATIS!

-Jaaaaaa!! Jag menar.. Hehe.. Tack det är en stor ära...

Det var svårt att hitta nog med käder på sån kort tid, men annars hade jag inte hunnit tillbaka till skolan. Jag ringde mamma drekt när jag satte mig i bussen och berättade att det var jag som vann. Så stolt hon måste vara över mig!

Efter några timmar somnade Emma och vaknade av att busschaförren skrek till att dem var framme. USA here I come.

Hon hoppade ut ur bussen tog sina väskor och började gå mot ingången.

-Vi är framme!

Derek putade till Rickard och peckade ut med fingret. Taxin stannde och dem tog sina väskor och började gå mot ingången.

Fridi gäspade till och öppnade slött sina ögon. Hon satte sig rakt och strekte på sig. Sedan vände hon blicken till Johannes. Så söt han är när han sover! Hon tittade ut och såg flygplatsen, det var mycket större än hon trodde.

-Hej, är vi framme nu? Frågar Johannes nyvaket.

-Ja, sovit bra?

-Mhmm

-Ska vi gå ut då?

-Mmmm.. Johannes ställde sig upp och började gå ut ur bussen.

Nu känndes det konstigt igen. Vaför var han så stel? Men Fridi sa inget utan började också gå ut. När hon kom ut ur bussen satt Johannes på knä och grät. Fridi sprang chokat fram till honom.

-Vad har hänt?

-Jag måste... ”snyft”... Jag måste...

-Du måste???

-Jag måste berätta en hemsk sak....

Massa tankar började snurra runt i Fridis huvud. Vart kom det här ifrån? Var det därför han undvikt henne? Vänta.. Tänkte han göra slut? Allt började falla på plats. Han undveck mig för att han inte kunde göra slut, men sedan hade vi ju bestämmt resan... Men jag trodde ju att allt var bra!? Och sedan berättade han för Siri och det var därför hon var sur på honom.. Men varför sa hon inte till mig?

-… Jag och Siri är kära... Där, jag sa det... Förra veckan när jag väntade på dig så träffade jag Siri, och hon sa att hon gillade mig jätte mycket, och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag gillar ju dig, men jag tror att jag gillar Siri också... Och jag visste inte hur jag skulle berätta det för dig..

Plötsligt föll allt på plats IGEN.. SIRI... Självklart.. Men Johannes och min egna tvilling, kära??! Hur kunde de göra så här mot mig? Fridi kände hur gråten kröp fram sakta och plågsamt.

-Jag hoppas att ni får det bra tillsammans!!! Säger hon argt till Johannes samtidigt som hon rycker åt sig sin resväska från bussbagaget. Sedan tar hon upp hans biljett och river sönder den långsamt, hon vill att han ska få lida lika mycket som hon gör.

-Men vad gör du???!! Är du dum i huvet eller?? Vi kan ju fortfrande vara vänner?!

Fridi svarar inte utan börjar gå mot ingången. Inan hon går in vänder hon sig om och ropar:

-HÄLSA SIRI!

Johannes ser Fridi gå in i flygplatsen. Han suckar, ställer sig upp och sparkar till däcket på bussen.

Emma kommer äntligen fram till gate 15, hon tittar sig omkring efter lediga platser att sitta på och hon sätter sig längst ut, tar upp sina hörlurar och sätter på musik.

-När gick flyget nu igen? Frågar Derek samtidigt som han springer ikapp Rickard.

-5.00

-Okej, och vad är klockan?

-Den är 06.45

När dem kommer fram ser dem att alla sittande personer reser sig upp och sakta börjar bilda en kö.

-Kom igen, skynda Rickard!

Plötsligt stannar Rickard.

-Men vad gör du? Kom igen dem börjar släppa in folket på planet.

-Jag menade aldrig att såra dig Derek..

-Vad pratar du nu om?

-Jo du vet Alicia?

-Ehhh JA! Skojar du? En av mina största fans, Derek skrattar till och väntar på att Rickard också ska börja skratta, men det gör han inte.

-Jag är typ kär i henne..

-Vad har det med vår resa att göra, kom igen nu! Derek börjar springa men efter bara några meter tvärbromsar han. Han vänder sig om och tittar på Rickard och säger:

-Du ska inte med, eller hur?

-Nej... Men du måste försöka att förstå, jag kan inte se Alicia och dig tillsammans varje dag i resten av tre år!

Derek svarade inte utan började gå mot utgången.

-Vänta! Ropade Rickard.

-Bara för att jag inte ska åka med behöver inte du stanna.

-Vadå så att du kan vara själv med Alicia?!

-Nej, därför att du förtjänar det.

Derek tänkte tyst för sig själv några sekunder. Sedan tog han sin väska och biljett och steg på planet.

Fridi kom springandes med en subway macka i handen. Hon tar en tugga och sväljer. Hon vet att hon hade bråttom, men att äta hjälpte henne med sina problem. Hon tränade ju ändån ner det sen. Hon kan ha kul utan Johannes!? Det är ju så att hon inte hade ett liv innan honom!

-Planet till USA åker om 2 minuter! Hörs en irriternande röst i högtalaren. Fridi hinner precis med att ställa sig i kön. Det står en lång, blond man med en resväska från adidas, bra val tänker Fridi. Precis när hon tittar ner på väskan vänder sig mannen om och ger henne en konstig blick.

-Vad glor du på? Försöker du ta min väcka eller? Ryter mannen.

-Ehh nej... Jag bara kollade på märket, bra val förresten!

Mannen ler och ser plötsligt inte lika läskig ut längre. Dessutom ser han rätt gullig ut.

-Aha förlåt mitt humör, jag hade en tuff natt!

Fridi suckar och himmlar med ögonen.

-Jag förstår precis...

-Jag heter Alexander förresten!

-Jaha, jag är Fridi! Eller jag menar jag heter Fridi!

Hade hon redan kommit över Johannes? Kanske det, för Alexander verkade som en jätte trevlig person!

Dem började små prata och sedan följes dem till planet. När dem skilldes åt i flygplanet skrev han henne sitt nummer på sin adidas väska.

Emma, Derek och Fridi satte sig på sina platser och väntade otåligt på att flyget skulle lyfta.